ni vet en grunka (bärbar utan sladd) man kan ringa och samtala med människor genom, är 7 år gammal. Faktiskt kan man skicka textmeddelanden också. Den gör mej faktiskt, tro det eller ej, anträffbar 24/7.
Telefonen till vänster.
ni vet en grunka (bärbar utan sladd) man kan ringa och samtala med människor genom, är 7 år gammal. Faktiskt kan man skicka textmeddelanden också. Den gör mej faktiskt, tro det eller ej, anträffbar 24/7.
Telefonen till vänster.
jag kan ta er med och hälsa på en vän som bor på Solsidan i Saltis. Inte gratis förstås, vi måste ju leva också.
Halvmulet och bara ca 12 grader. Måste gå till garaget och söka rätt på motorvärmarkabeln, det lär ju bli fler kalla nätter någon gång. G sitter i köket och eldar i järnspisen, mysigt och varmt. För övrigt händer det inte mycket här i ödemarken.
kära vän. Du skrev att jag inte skickat några mail på flera dagar, eller hur. Okej, nu har jag skickat flera, men du svarar ju inte. Sådeså.
Jag har varit ute en gång sedan i onsdags, för att hämta posten. Man fryser ju arslet av sig. Förresten, var ska jag gå? Var skall jag åka? Nä, jag väntar på våren jag. Sommar i gröngräset.
så mycket att skriva om mej personligen. De som hittar hit känner mej, eller hur! Men jag har en fråga, var tog Slamkryparna vägen?
Maken till bättre skor har aldrig funnits, förvisso kunde de bli lite blöta i tyget och man höll på att frysa tårna av sig, men ändå, de var praktiska.